زيدان
04-03-2004, 11:09 PM
هلسنبوج
ما ان حطت قدماي ارضك
حتى شعرت انني في ارض اللؤلؤ
المخضب بعطر الندى.
ثوب زفافك الابيض كبلني
واخترق شرايين قلبي
وتركني
محلقا فوق النجوم المغروزة
على شواطئك
دون ان يستوقفني القمر
ليساومني عليّ قلبي
******
بين نهديك
سارقد متأبطا امواج مينائك الهادئ
لاغوص في بحر سمائك
دون خوف
كطير النورس.
وسوف اسكر من ندى خديك
غير مكترِثً
بذاك الممتطي حصانه الحجري
بعنفوان اللذة
مشيرا الى ابار الخمرة
حيث ينتحر النبيذ على شفاه النسوة.
في الضفة الاخرى من البحر
اتراه يغريني على الرحيل .؟
اتحداه
ان فكرت في استبدال خمرك
واحضانك .
حبيبتي هلسنبورج
أيغادر أحضانك من تعود ان يتدثر
بضفائرك الذهية .؟
Helsingborg
Sen jag klev på din mark
Kände jag att jag är i pärlas land
Som dränkts i daggens doft.
Din vita jungfrudräkt grep mig.
Och trängde genom mitt hjärtas kärl.
Och lämnade mig svävade över stjärnorna,
Som stod planterad över din kust
Utan att bli stoppade av månen,
For att förhandla med mig,
Om mitt hjärta.
I din barm du stad sover jag
Omfamnade din hamns stilla vågor
For att dyka i havets himmel
Som måsarna Svävande utan rädsla.
Jag ska berusas av dina kinders nektar,
Bekymmer lös,
med han där!
Riddare på sten hästen,
Med högburet huvud
Pekande mot mjödets brunnar,
På andra sidan sundet.
Där vinet begår självmord mot kvinnors lipar.
Ser du som han frestar mig att resa?
Jag utmanar honom att aldrig tänka på
Att byta, ut ditt vin och din famn.
kära Helsingborg.
Kan någon som vant sig vid att vara
Omhuldad av dina guld flätor,
Lämna din famn?
ما ان حطت قدماي ارضك
حتى شعرت انني في ارض اللؤلؤ
المخضب بعطر الندى.
ثوب زفافك الابيض كبلني
واخترق شرايين قلبي
وتركني
محلقا فوق النجوم المغروزة
على شواطئك
دون ان يستوقفني القمر
ليساومني عليّ قلبي
******
بين نهديك
سارقد متأبطا امواج مينائك الهادئ
لاغوص في بحر سمائك
دون خوف
كطير النورس.
وسوف اسكر من ندى خديك
غير مكترِثً
بذاك الممتطي حصانه الحجري
بعنفوان اللذة
مشيرا الى ابار الخمرة
حيث ينتحر النبيذ على شفاه النسوة.
في الضفة الاخرى من البحر
اتراه يغريني على الرحيل .؟
اتحداه
ان فكرت في استبدال خمرك
واحضانك .
حبيبتي هلسنبورج
أيغادر أحضانك من تعود ان يتدثر
بضفائرك الذهية .؟
Helsingborg
Sen jag klev på din mark
Kände jag att jag är i pärlas land
Som dränkts i daggens doft.
Din vita jungfrudräkt grep mig.
Och trängde genom mitt hjärtas kärl.
Och lämnade mig svävade över stjärnorna,
Som stod planterad över din kust
Utan att bli stoppade av månen,
For att förhandla med mig,
Om mitt hjärta.
I din barm du stad sover jag
Omfamnade din hamns stilla vågor
For att dyka i havets himmel
Som måsarna Svävande utan rädsla.
Jag ska berusas av dina kinders nektar,
Bekymmer lös,
med han där!
Riddare på sten hästen,
Med högburet huvud
Pekande mot mjödets brunnar,
På andra sidan sundet.
Där vinet begår självmord mot kvinnors lipar.
Ser du som han frestar mig att resa?
Jag utmanar honom att aldrig tänka på
Att byta, ut ditt vin och din famn.
kära Helsingborg.
Kan någon som vant sig vid att vara
Omhuldad av dina guld flätor,
Lämna din famn?